Hundägare är ett speciellt folk, på gott och ont och jag är inte undantaget. Ibland gillar jag djur mer än människor. Men jag gillar hundfolk, rätt typ av hundfolk - varför inte, vi har massor av gemensamma samtalsämnen och samma intresse! Spontant börjar man prata med andra hundägare på promenader och ibland får man en ny vän på köpet!

I dagarna har jag läst några inlägg på facebook och även hittat en blogg som beskriver fantastiska möten med andra hundägare. Ett möte som jag själv känner igen beskriver en tjej på detta sätt:

Hon har själv en en hund som har problem med hundmöten men jobbar stenhårt varje dag på detta. Hunden har idag gått från att alltid göra utfall till att bara morra lite ibland. Vilket jobb hon lagt ner, jag blir så imponerad. Hon berättar om ett bra möte där hunden morrade lite men att hon då frågade den andra hundägaren om hon fick gå förbi några gånger till för att träna - och det gick bra. Denna hundägare var så hjälpsam och förstående trots att han själv hade en hund som uppförde sig exemplariskt.

Den här typen av möten med hundägare har jag också haft. Man har kännt att "det här gick ju tokigt" och frågat om vi kan träna en kortis - och det har mottagits bara positivt. Även andra hundägare med sina problematiska hundar har frågat mig det samma och jag har ställt upp. Det är alltid bra att kunna träna i vardagen och dessutom under kontrollerade former.

MEN ibland möter man oförstående hundägare - jag kallar dem idioter. För de är just själviska jävla idioter - ursäkta språket. Det kan vara de som själva har utåtagerande hundar som inte drar in kopplet alls när de passerar... men ännu värre är de med "snälla" hundar som inte tar avstånd alls trots att jag själv visar och påtalar att jag har en hund som behöver lite avstånd. Dessa självgoda hundmänniskor har jag svårt att tycka om!

En speciell händelse för nån månad sen gör sig påmind. En kvinna med en husky kommer gåendes bakom oss i rask takt. Hon har dragbälte, friluftskläder och hela kitet. Hunden i lång lina. Jag tänker först, "bra, hon har koll på läget". Men när hon närmar sig så tar jag avstånd och går till andra sidan gångbanan och pratar med Bosse och har godis för att hålla kontakt och skvallerträna... jag inser att hon inte kommer sakta ner utan bara dundra på.

Vad gör hon då? Hunden är självklart intresserad av Bosses doft och byter sida han med... vad gör hon då? Jo hon följer hunden och tar riktning rakt mot oss! Med bara någon meter mellan våra hundar får jag dra Bosse till mig och byta sida snabbt... och stå stilla tills de passerat. Bosse har ju då förstås tappat kontakten och drar och sliter mot hunden (ren nyfikenhet - ingen agg). Jag hade sån lust att bara skrika åt henne men står bara där och blänger surt. Hennes min, hur var den? Jo, hon var riktigt nöjd över sin fina hund som kunde strunta i Bosse och bara raskt gå vidare. Hon flinade brett mot oss och man riktigt såg i hennes ögon som sa "jobba på du med din hund din stackare". Jag blev så arg på henne. Hon märkte att jag jobbar med min hund på dessa möten, hon förstörde det mötet med flit för att glänsa med sin hund och hon erbjöd sig inte ens att hjälpa mig! Jävla kärring!

Vid sådana tillfällen känner jag att människor har väldigt lite värde för mig. Djur är så mycket lättare. De visar varandra respekt på ett sätt som människor inte klarar.

Jag hoppas att jag slipper fler sådana möten och vill verkligen fortsätta fokusera på alla de bra möten som sker. För det finns många som vill hjälpa andra hundägare - ni är guld värda!

 

Mim

3 juli 2014 23:45

Hejsan!
Läste om kärringen med flint...
Kan ju va så att hennes hund faktiskt provocerar mötande hundar med små "metasignarer" och därför får din hund att göra som den gör.
Jag hade en hund en gång som nästan alltid gick lös och han gick så fint fot bredvid mig men dom hundar vi mötte började nästan alltid skälla eller bete sig som "problemhundar".
Vid ett tillfälle gick jag på en föreläsning om hundens språk och signaler...DÅ fattade jag att det va min jävla hund som jack och retades med dom vi mötte.
Efter det petade jag alltid lite på han så han skulle veta att jag hade ögonen på honom och då va dom mötande hundarna lugnare med.

Gillar det jag läser i din blogg.
Du skriver bra :-)

Johanna

4 juli 2014 08:28

Tack för din kommentar, intressant tanke du har där. Jag har funderat i liknande banor ibland då Bosse reagerat på vissa enstaka hundar som "bara gått förbi" till synes snällt men ändå stirrandes och lite "uppblåsta". Medan de flesta hundar inte utgjort några reaktioner alls... mycket intressant!
Kul att du gillar bloggen... behöver få lite fart på den igen bara ;)
/Johanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bosse finns inte hos oss mer. Det gör ont. Jag har ett hål i mitt bröst och gråten verkar aldrig sluta, tårarna är oändliga. Vi sörjer dig! Många frågar vad som hände och jag berättar här kortfattat. Det är en historia som är allt för vanlig men fö...

Bosse har aldrig tidigare uppskattat nederbörd, varken i form av regn eller snö. Men idag busade han verkligen i snön. Det var i och för sig bara nollgradigt och lagom med snöfall. För övrigt har han blivit riktigt dåligt aktiverad på senaste tiden...

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Bosses födelsedag! Hurra hurra hurra! 5 år idag och det firar vi med att heja på lillmatte när hon spelar fotbollsmatch och en extra god middag ikväll med favoritingredienser som ägg och banan! Vi äl...

I måndags när Bosse hade sitt anfall skulle jag ha tränat egentligen. Men så klart ville man bara hem till sin gulle. Men igår kväll tog vi tillsammans en löprunda istället. Så värt! Skön löpning och kul att kunna göra det ihop!   Idag hade vi ...

Idag hände det som jag varit orolig för sen min sambo berättade om det konstiga anfall Bosse hade för ca ett år sen då jag låg på sjukhuset för min blindtarmsoperation... ännu ett anfall! Förra året, runt september, låg jag på sjukhuset då jag haft...