Igår kväll blev Bosse av med oskulden - yes! Vi kom fram till Katrineholm på eftermiddagen när det hunnit börja bli mörkt. Jag och Linda (kennelmamma) tod en liten promenad med hundarna först och Bosse visade självklart stort intresse för lilla Stoya från första stund, han var mer som en bulldozer i andra änden av kopplet. Efter en stund så tog han ändå förnuftet till fånga och kissade lite. Stoya var så mycket finare än vad jag sett på fotona! Vacker ansikte och framförallt en fantastisk kropp! Liten och välmusklad. Inte alls späd och tunn som vissa tikar kan vara. Hon var perfekt i mina ögon! Hon var lugn och med ett tålamod över det vanliga, haha! Bosse den kåta och ivriga galenpannan kan hade vem som helst kunnat tappa tålamodet på... men inte Stoya då.

Efter vår promenad tog vi en fika, skrev papper och jag fick tillfälle att mysa med 5 veckors valparna! Sååå söta små korvar! Man blir så valpsjuk! Sen var det dags att släppa in Bosse till Stoya i hundboxen. Linda hade ett jättestort isolerat garage med stora fräscha hundboxar. Släppte in Bosse till Stoya och vi klev båda in efter. Som jag sa så har Stoya ett fantastiskt tålamod. Bosse tyckte att det där med att hitta "rätt hål" inte var så viktigt. Ung och ivrig... och oerfaren så förstod han inte riktigt i vilken ände man skulle börja! Stoya stog bara lugnt och väntade på att den stackars galenpannan skulle hitta rätt. Hon försökte vända på sig ibland för att visa vägen men Bosse är ju lite trög annars också så. Nej, nu är jag taskig. Det tog nog inte mer än 5 minuter så satt de fast sen. Linda hjälpte Bosse att vända på sig och sen satt vi där på golvet tillsammans med hundarna och pratade. Bosse och Stoya var jättelugna, jag var rädd innan att Bosse skulle få panik av att sitta fast, men det var inte något tal om det. Han skötte sig så bra. 10 minuter satt de fast och när det var klart gick Linda iväg med Stoya till huset.

Det var faschinerande att se och vara med om en parning. Rent anatomiskt är det helt sjukt hur de kan vrida och vända på kroppen sådär, bak mot bak medan de sitter fast! Önskar att jag någon gång fick förmånen att även se en hund föda ut de små valpisarna!

Lämnade Bosse hos Linda och blir utan honom nu ett tag! Buhuuu! Min prins... har flyttat hemmifrån och blivit stor! Det var oerhört konstigt att vakna upp i morse utan ljudet av klor mot parketten, Bosses blöta nos mot min hand utanför täcket eller viftande svans mot sovrumsväggen.

Nu ser vi fram emot söta och friska valpar i januari!