Just nu pågår en debatt på facebook angående ytterligheter, eller rättare sagt hur man tycker att en staffe ska se ut men med bilder av dess ytterligheter. Man har lagt upp en bild på en otroligt tunn staffe bland annat. Denna skapade 123 inlägg på någon timme. Meningen var så klart att provocera och debatten hamnade på sandlådenivå som det oftast gör i sociala medier när alla får säga sitt utan att stå öga mot öga med den man tilltalar. Hunden på fotot är enligt den person som lagt upp den "keepad" och inte deffad som tusan som jag ville kalla det. Jag försökte hitta information om vad keeping är eftersom jag först inte fick något svar på detta. Det finns absolut ingenting som heter så i Sverige. Inga vetenskapliga metoder som syftar på detta begrepp. Hittade ordet på ett enda forum, ett pitbullforum och då hade man det i samma sammanhang som deffning. Fick till slut en länk skickad till mig där man beskriver keeping som ett 6-veckors träningsprogram för att bränna bort så mycket fett som det bara går. Summan är att man tränar hunden på ett sätt som att den först gör slut på sina glykogen?nivåer (ca 10-20 min tar det för kroppen att bränna dessa), sen börjar fettförbränningen... och där kan man ligga länge. Människokroppen fungerar likadant. MEN hur vet hundägaren när det är dags att lägga av??? För när fettdepåerna börjar ta slut så börjar ju kroppen bryta ner muskelfibrer! Länken: http://www.freewebs.com/originalbloodlinekennels/Power%20House%20Road%20Keep.htm (obs! jag står inte för innehållet i länkat material)

Jag skulle aldrig utsätta min hund för detta oavsett om det gäller en kortare period eller inte! Visst får hunden massor med mat och näring samtidigt men det är oerhört påfrestande för kroppen. Jag förstår heller inte syftet? Enligt den länken jag kan läsa så är syftet att hunden blir högpresterande... nja, jag vet inte om jag kan hålla med. Visst är det bra om hunden är lätt i förhållande till sin muskelmassa med fett är också energi. Personen som publicerade fotot säger att weight pull inte har något med detta att göra... men jag kan inte hitta något annat syfte? Hunden blir ju egentligen precis så som en wg-utövare vill inför en tävling. Lätt (ska ju helst vägas in på lättast möjliga vikt), stark (explosiv) och säkert snygg i deras ögon (men detta tjänar ju inget användbart syfte). Men hunden skulle inte orka vandra längre sträckor för den har ingen energi till lång uthållighet (fett). Så jag tror visst att dessa ideal främst finns hos wg-utövare! De som inte sysslar med denna sport och ändå vill ha hunden i detta utseende gör det ju bara för betraktarens ögon - och då är det riktigt illa!

Sen har vi alla dessa stackars överviktiga staffar (och andra hundar med för den delen). Här har vi andra problem. Människor som övergöder av kärlek. Problemet blir förstås då dålig kondition, ledbesvär/skador och allt annat som är fetmarelaterat.

Jag tror det är farligt att gränsa till dessa ytterligheter. Om man vill ha en frisk hund länge så bör man hålla den på en bra vikt och hålla den där stabilt. Varje dramatisk förändring både upp eller ner gör att den kommer i obalans med hormoner. Jag tror också det är farligt att prata vikt i jämförelse med mankhöjd, det är fler saker som spelar in. Muskelmassa och bendensitet väger olika det med.

Det här är ju bara mina åsikter som är baserade på egen erfarenhet och kunskap kring främst människokroppens anatomi och fysiologi. Men man ska göra det man själv tror på, vara öppen i sinnet och lyssna på andra men välja ut det man själv vill och strunta i resten.

Mitt mål med Bosse är att han ska bygga på sig en bra och FUNKTIONSDUGLIG muskulatur som anpassar sig för agility, löpning och lek. Detta kommer resultera i att han även kommer att se himla snygg ut i útställningsringen... han kommer också kännas stabil i kroppen utan skador, hältor, svagheter... det är min förhoppning.

Min väg dit går genom bra foder (Vom) och massor av varierad lek, löpning, drag och skogspromenader i kraftig terräng.

Jag har förebilder, bland annat Baileys som ni hittar i denna fantastiska blogg: http://blondieochbaileys.wordpress.com/ Han är perfekt i mina ögon, kolla:

Förutom utseendet då så vill vi ju ha en hund som är fantastisk mentalt... ja vi kräver mycket!   Men detta är ju ändå det viktigaste. Att hunden ska fungera i våra hem, våra familjer bland barn, ute bland folk och med andra hundar. Bosse är helt fantastisk i alla situationer! Visst kan han muppa sig mot vissa hundar om de börjar men jag utsätter honom inte för det. Han har sina lekkompisar och det räcker. Fast någon lekkompis, gärna staffe vore roligt att hitta i Norrtälje. 

Vad jag kan läsa i inlägg på facebook så är det mer okej att ha en galen staffe! Med galen menar jag knäpp på ett roligt sätt. Man accepterar allehanda beteenden som sönderbitna bäddar för femtioelfte gången, hoppande upp på bord (är de katter eller?), tjutande och ylande efter uppmärksamhet (det är ju bara sött... eller), bajsätande och andra ganska odrägliga beteenden. Här kan man prata om att man tycker olika! Och det är HELT okej! Alla får lägga upp sina egna "house rules". Hemma hos oss ska Bosse visa respekt för sin omgivning. Inte trängas, yla, hoppa (jobbar på det), sno mat, vara på möbler, bita sönder saker osv. Det funkar, han är jättebra med det mesta men ändå en charmig staffe!

Vad skönt det är att blogga... jag får säga vad jag vill i ett enda andetag!   Kom gärna med era synpunkter på detta med "övertränade/deffade" hundar. Det här är Bosse just nu 20 kg och 41-42 cm i manken (osäker på hur man mäter? Snygg va!

 

Emma & Baileys

25 april 2013 15:38

Så roligt att du gillar bloggen och Baileys tackar och bockar för berömmet, Johanna! Så kul att se fler som tränar lydnad med sina staffar och som är ambitiösa trots att man är "ny och grön" - keep up the good work!!! :-D

http://www.blondieochbaileys.wordpress.com

Johanna

25 april 2013 16:51

Tack för din uppmuntran, det värmer! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bosse finns inte hos oss mer. Det gör ont. Jag har ett hål i mitt bröst och gråten verkar aldrig sluta, tårarna är oändliga. Vi sörjer dig! Många frågar vad som hände och jag berättar här kortfattat. Det är en historia som är allt för vanlig men fö...

Bosse har aldrig tidigare uppskattat nederbörd, varken i form av regn eller snö. Men idag busade han verkligen i snön. Det var i och för sig bara nollgradigt och lagom med snöfall. För övrigt har han blivit riktigt dåligt aktiverad på senaste tiden...

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Bosses födelsedag! Hurra hurra hurra! 5 år idag och det firar vi med att heja på lillmatte när hon spelar fotbollsmatch och en extra god middag ikväll med favoritingredienser som ägg och banan! Vi äl...

I måndags när Bosse hade sitt anfall skulle jag ha tränat egentligen. Men så klart ville man bara hem till sin gulle. Men igår kväll tog vi tillsammans en löprunda istället. Så värt! Skön löpning och kul att kunna göra det ihop!   Idag hade vi ...

Idag hände det som jag varit orolig för sen min sambo berättade om det konstiga anfall Bosse hade för ca ett år sen då jag låg på sjukhuset för min blindtarmsoperation... ännu ett anfall! Förra året, runt september, låg jag på sjukhuset då jag haft...