Lilla mamma fyllde år i fredags så därför blev det en liten tur till Sthlm på lördagen. Bosse och Melker skötte sig mestadels exemplariskt och kunde faktiskt vistas i samma rum utan att busa vid flera tillfällen! Det går framåt. Lilla systerdotter sockersöt som alltid, knallar omkring nu och skrattar typ hela tiden. Hon gillar inte Bosse tyvärr... gissar att det beror på att han är så framfusig - han gillar ju barn lite väl mycket och bara måste få pussas - vilket gör att hon välter omkull. Han får ju inte men man har helt enkelt inte hunnit med alltid. Man får vara glad åt att han är snäll i alla fall.

Lillasyster gömde korvbitar under tomma glassförpackningar - det var roligt:

Förutom att jag själv tränat som en galning hela veckan och både lördag och söndag så blev det också lunch hos vännerna i Malsta. Paleo förstås! Bosse hänger i köket som vanligt:

I helgen besökte vi vänner i Gävle, vilket är en resa på två timmar en väg med bil... så man träffas ju inte varje helg direkt. De har en blandrastik som heter Nikki.... hon luktar supergott enligt Bosse (oavsett hon löper eller inte) så vi förbredde oss på att sova med ylande hund. När vi kom till Gävle hade de själva bestämt att lämna bort Nikki till farmor över natten men vi insåg efter någon timme att detta inte skulle behövas - Bosse hade mognat och förstod sin plats. Han fattade kanske också nu efter sina parningar att hon inte var i löp... så de lekte bara. De klarade t o m att vara inomhus utan att leka (bara man sa till dem). De låg på varsin ända av köket och tuggade märgben. Bosse som inte har något resursförsvar alls lät Nikki ta hand märgben gång på gång men när Bosse ville ta ett från henne var det stopp... haha!! Däremot gjorde han något som jag faktiskt fasade för på vägen till dem... kissade/revirmarkerade i vardagsrummet på Nikkis liggplats. Nikki hade precis rest sig efter att ha legat under soffbordet där hon tuggat i sig en tjurmuskel och Bosse hann springa dit, lukta på hennes fläck och lyfta på benet! Som tur var så satt jag i soffan och hann se detta så jag lyckades rädda soffan! Sååå pinsamt! Jävla hund! Han åkte på en rejäl utskällning och fick sen sitta i sin bur! Till och med alla i det övriga sällskapet hoppade till av rädsla när jag gormade till... sorry! Blir att köpa skvättskydd att ha med i fortsättningen om man hälsar på bekanta med tik.

Så här ser man ut efter att ha blivit utskälld för att man försökt tala om vem som får sätta på denna donna:

Nikki gjorde mig ändå sällskap i min olyckliga stund....

Annars hade vi det fantastiskt med långa promenader (i pissväder), god mat och härligt umgänge. Jag är imponerad av Bosses mognad... han lyssnade så bra på mig (oftast) och Nikko och han lekte verkligen bra! Inga sätta-på-fasoner alls... bara lek! Kolla första bilden, båda ser rätt utvecklingsstörda ut:

En regning promenad med lek:

Väl hemma på söndagen hade vi trött hund och trötta barn. Min dotter är ju retsticka nummer ett då det gäller att driva hund till vansinne... jag är så glad att jag har en nannydog! Det här är ett av hennes tidsfördriv (göra situps med puss på hund):

Men oftast så myser de bara.....

I detta inlägg får jag börja med att varna för mitt usla språk, det kan rent av tyckas att jag har ett miserabelt ordförråd men tro mig - jag har letat efter rätt ord, jag har funderat och till och med sovit på saken men hittar inget mer passande än: BITTERFITTOR! Sådana träffade jag på igår... i grupp... i två omgångar efter varandra! Vad är oddsen? Tydligen rätt stora när man samsas om en och samma inomhusträningsplan under vinterhalvåret.

Hade jag skrivit detta inlägg igår när jag kom hem från agilitykursen... efter min färd i bilen där jag ältade och självklart kom på de allra mest fantastiska saker jag BORDE ha kontrat bitterfittorna med så hade inlägget bara varit en harang av svordomar och kanske ett och annat "och".... Så jag bestämde mig för att låta mina känslor svalna innan jag satte mig vid datorn.

Just nu är jag rätt lugn... och faktiskt glad efter en härlig promenad med Lotta och Malin med sina bajsätandes byrackor... haha! Tack snälla för en härlig promenad!

Gårdagens började hur som helst med att jag var på plats i hallen en kvart innan agilitykursen skulle börja. Jag gillar att vara i tid så att jag hinner byta skor, fylla fickorna med belöning, installera Bosse i en av burarna och bara samla mig. Det var ett gäng kvinnor inne på plan med sina labbar och tränade lydnad. De såg så duktiga och fokuserade ut. Jag log mot dem och nickade ett hej. De såg inte men vem gör det när man är inne i sin bubbla. Hälsade på en annan som satt i soffan med sin labbe på golvet. Bosse började självklart yla som en dåre när han insåg att han inte skulle få träna på en gång... ja ja tänkte jag... han får väl hållas. Han brukar tystna efter en stund. Efter några minuter kom de andra agilitytjejerna... en av dem var inte med vid förra kurstillfället - hon hade tre stycken... hmmm... hette de pyrenee vallhundar?? Fina i alla fall... man ser dem inte live så ofta! De skällde lite på mig innan de tyckte jag var okej att kela med, haha!

Fem minuter i sex kommer kvinnorna ut från plan och ställer sig någon meter bredvid oss och börjar gorma och svära över ljudliga hundar... hallååååå!! Jag står här! Jag hör vad ni säger!!! Oförskämda jävla kärringar! När de börjar gagga om att det var precis det här en diskussion på facebookgruppen handlat om dagen innan... och ändå kommer nån in med dessa ljudliga hundar... bla bla bla... så passar jag på att försöka flika in vänligt: "Jag hör att ni pratar om en facebookgrupp... är det något man kan ta del av så att inte sådana här missförstånd händer fler gånger?" Något mjukare ton nu från bitch nr 1: "ja, jo... minns inte vad gruppen heter... men alltså det är så tråkigt när hundar kommer in och stör oss... jag blir så stressad och irriterad". Jag borde sagt: "Ja, det är verkligen synd att du inte har någon själkontroll, kanske du borde arbeta med din självbehärskning så skulle du få ett mycket bättre samarbete med din hund på plan"... men säger bara... "ja, jag förstår... kanske man kan hjälpa varandra... kompomissa?". Jag tänker mig att jag skulle kunna komma kanske fem i sex så att jag inte stör så länge och hon kanske skulle lägga in lite välbehövd störningsträning sista minuterna på sitt pass..... jag hinner inte säga detta då denna bittra jävla fitta säger: "Ja, de med ljudliga hundar borde acceptera att komma fem-tio minuter senare än sin utsatta tid för att inte störa andra". Vilken jävla planet är denna kärring ifrån!!?? Jävla apa!! Vad gör jag... börjar jag argumentera, kanske jag svär åt henne... nääää då... min första reaktion blir att skratta! Varför skrattar jag... jag vet inte. Blev nog så paff. Hur som så var klockan nu fem över sex och kursledare Sandra kallade in oss på plan - jag kunde trots allt släppa detta under träningen... skönt!

Träningen gick bra. Det var kontaktfältsträning hela timmen... detta är klurigt tycker Bosse. Han blir snabbt trött av allt tänkande, man riktigt ser hur det brinner i huvudet på honom. Men han är så duktig - framförallt så har han blivit oerhört duktig på att stänga ute alla andra hundar när vi tränar. När det kommer nya ekipage in i lokalen så välkomnar jag det - ser det som fantastisk störningsträning. Man kan ju som sagt välja att se glaset halvtomt eller halvfullt... eller?

Vi går av plan fem i sju och slänger in hundarna i burar för att avsluta med en kort stund teori. På vägen till buren ser jag att de hundar som kommit att boxrar... med sig har dessa fina hundar ett gäng sura... ja, sura bitterfittor! (ursäkta språket ännu en gång). De skulle också träna lydnad som de andra bitter... hrmmm... kvinnorna med labbarna... deras hundar morrar mot våra när vi går förbi... utan att bli korrigerade. Bosse ignorerar dem, jag har ju korv! Haha! När vi sätter oss för att avsluta som sagt säger en av dem:"Vi behöver burarna". Ursäkta? Kan de inte ta någon av de andra lediga burarna??" En av oss säger att vi snart är klara och de kan ta en annan bur så länge... nä... de väntar tillv vi är klara (hade de paxat våra burar?) På riktigt... båda dessa kvinnliga gäng tränade lydnad och med typiska brukshundar så jag drog dem över samma kam... sura bittra brukskvinnor som inte vísste hur man beter sig! TUR att vi inte har sånna på vår bruksklubb - där vill de flesta hjälpa varandra och kanske kommer de med tips och råd till den som har en ljudlig hund... kanske de snällt frågar om hur vi kan hjälpas åt så att vi alla ska trivas på samma plan?? Jag vet inte - det kanske bara jag som är naiv... kanske man blir en bitterfitta om man kört bruks eller lydnad ett tag och hamnar i den där åldern när hormonerna åker berg- och dalbana i kroppen? Fan - då vill jag sluta med lydnad! Man är som man umgås heter det va?

Funderar även på det här att man hört att bruksfolk kan vara jäkligt sura, militäriska, köra med hårda metoder och har svårt att välkomna andra ekipage om de inte har en bruksras... dessa kvinnor var liksom stereotypen för allt detta man hört talas om... och det gjorde mig lite ledsen... jag trodde det var förbi...

Dessutom har man hört om hur bruksfolk har svårt för de som kör agility... jag har ännu aldrig hört det omvända... att de som kör agility har svårt för bruks- eller lydnadsfolk... många håller ju på med flera sporter dessutom.

Jag hoppas i alla fall att detta var en engångshändelse... att dessa kvinnor på något sätt redan hade en jävligt dålig dag, hade synkat sin pms med varandra och helt enkelt bara var socialt inkompetenta... jag hoppas det för jag vill inte träffa dem igen om de tänker fortsätta bete sig på detta sätt... för nu har jag en hel armé med fantastiska motsvar i min bakhuvud... och jag kommer inte vara snäll nästa gång.

Det är sååååå skönt att skriva av sig! Trallallaaa!!

Hur som helst hade jag i alla fall idag en härlig stund när vi tog en timmes promenad med Malin och hennes Bibbi och Dacke. Lotta med sin Greta och lånade golvmopp (förlåt) fniss...

Bosse var ivrig första delen av promenaden men skötte sig jättebra sen. Han hade gärna velat sätta på Greta... men det är ju inte så bra när de är halvsyskon och allt, haha! Bosse och Dacke funkade så länge de inte stirrade ut varandra... allt var bra! Sen åt Bibbi lite bajs och Malin blev jättarg... efter det skötte sig alla hundar mycket bättra... haha! Lite foton:

Nu är Bosse tröttmössa...

Bosse och Emmi byggde en koja sen i vardagsrummet... eller Emmi byggde och Bosse missförstod var ingångarna var och rev kojan var femte minut...

Härom kvällen fick Bosse prova på gummisockor jag köpt att ha hemma in case of... de är ju bra att ha om vägarna saltas allt för mycket, Bosse får något sår eller om man bara vill skydda tassarna från skare...

Så här såg Bosse ut när han fick prova dem första gången... försök att ignorera min prata-med-bebis-röst tack!

Ikväll blev det en tur med nya pulkan! Sonen min fick följa med... han väger ju lite mer så jag misstänkte att det bara skulle bli någon kort sekvens av drag med hans vikt. Men vi fäste i alla fall fast pulkan i flexikopplet och selen så började vi promenera mot pulkabacken. Son + pulka uppskattar jag väger ca 45 kg tillsammans - men det gick faktiskt bra då det var bra glid på pulkan mot snön. Hjälpte till i starten och Bosse kämpade på. Han fick dra 10 meter åt gången med vikt och sen promenera utan vikt på ca 30 meter osv. Vid pulkabacken vilade vi en stund och tittade på min galna kille som åkte än en gång efter den andra i backen. På vägen tillbaka fick Bosse dra lite till. Nästan hemma med bara 50 meter kvar till dörren så drog vi på... trot eller ej så ville Bosse springa med pulkan - med 45 kg vikt - DET var minsann roligt! Han blev helt galen - drog iväg som ett spjut och väl framme dansade han sin staffedans medan svansen gick som en propeller! Okej - det är fart som är hans grej - jag fattar!

Nu har jag en trött hund hemma! Lite mys framför brasan och planera vilken kärra man ska köpa till våren. På Biltema hade de rätt billiga "skrindor" men med rejäla luftdäck.

Bosse blev så glad när vi kom hem med en ny vän till honom! Alldeles till sig blev han! Dessutom köpte vi en ny pulka... bara till Bosse. Extra bra är att den har stålskenor och förhoppningsvis då håller lite längre än en vanlig plastpulka. Den är ni stripad med reflexer nu och redo att tas ut i snön!

Skulle ut på kvällspromenad med Bosse och hör lilltjejen ropa bakom mig "Kan inte Bosse dra mig i pulkaaaaan!?" Nej, säger jag reflexmässigt. Dels då klockan började bli mycket och dels då Bosse inte tränat på draget alls med vikter tidigare... om man inte räknar mig flåsandes bakom sig då.

Men jag hann snabbt ändra mig och tänkte att nån gång ska man ju prova och varför inte passa på när barnen fortfarande VILL umgås med en.

Så, på med nya nomeselen, packa jackan full med godis och pulkan under armen tog vi först en kisspromenad. Sedan fäste jag pulkan till expanderkopplet utan barn i för att kolla av att han inte brydde sig om pulkan... har Bosse någonsin blivit förfärad av något alls? Han märkte den inte ens! Så det var väl bara att prova. Lillskruttan med kläder, skor och pulka vägde ca 30 kg så jag var väl lite orolig att det inte kanske skulle funka... men så klart det gjorde!

Bosse är grym! Jag lockade och gav gottisar och gick bredvid medan han fokuserade framåt. Han verkade se det som en utmaning, han verkade faktiskt gilla det! Jag lät honom bara gå ca 30 meter totalt... lika bra att avsluta med hopp och tjohej medan allt var roligt! I alla fall första gången. Tror att han fick en rolig erfarenhet av detta. På vägen hemåt igen drog han Lilltjejen nedför en liten backe också... trots att hon far av en gång och pulkan far mot honom så tog han det hela med ro - han är så cool!

Det ska bli riktigt roligt att få in draget mer i vår vardag. Barmarksdrag som linlöpning och även kickbike så småningom. Även lite drag av pulka och vagn kanske? Blir att utforska detta område ännu mer!

Det finns banne mig inte mycket som man INTE kan göra med en staffe!

Igår kväll tog vi fram targetplattan jag tänkt använda så småningom vid inträning av tvåans hopp över hinder och annat som kräver att Bosse förflyttar sig till avsedd plats borta från mig. Även rutan kanske?

Hur som helst har Bosse alltid varit duktig på att "tänka själv". Problemet nu är väl snarare att han tänker lite väl mycket. Det ska provas 40 saker samtidigt för att få sitt klick... och funkar inget av dessa börjar han skälla. Så jag har fått lägga upp en regel för mig själv att skall = slut på träningen en stund. Då tar vi en paus. Dessutom behöver jag backa lite i klickerträningen och även bli lite snabbare då han bjuder på så oerhört många beteenden samtidigt... det gäller att klicka in rätt. Det är tålamodskrävande! Kolla de korta sekvenserna:

Nu är snön och kylan här på riktigt också! Gillar det! Gillar extra mycket att slippa torka lera från tassar och mage. Bosse gillar snön men tycker att den är lite kall ibland. Men det är bra mycket bättre än regn har han talat om för mig! En sak som jag tänkte på i morse... Bosse gosar ju ner sig riktigt ordentligt i sina filtar i sin bädd på natten och varje morgon man gosar med honom (ja, jag kryper typ ner i hans bädd) så luktar han sååå gott. Morgongosigt liksom! Någon sa att hennes hund luktade popcorn på mornarna. Ja, det luktar nästan popcorn... men ändå inte. Han luktar varm päls och gos!

Snart är det dags för första valparna! Det såg ut som att det fanns fyra valpar i Stoyas mage... och de borde komma i slutet på denna vecka! Hoppas alla mår bra och är friska! Fick ett sms från kennelmamma idag... Stoya har haft låg temperatur ett dygn nu... det betyder att nät tempen går upp igen så går hon in i utdrivningsfasen. Jag är så himla spänd av förväntan! Söta Stoya... skickar massor av kramar och håller tummar och tassar för att allt ska gå bra!

Idag har vi light-tränat. Ja, det blev så då Bosse var så sjuuukt taggad när han fattade att det var träning på gång... sötaste knäpp-Bosse! Hade bokat min sista privatlektion hos Marie på Hundskolan i Roslagen då jag hade en gång kvar på klippkortet. Passade på att lära mig grunderna i lite nya moment. II:ans apportering och hopp. Dessutom pratade vi lite budföring och framförgående i appellen. Men eftersom Bosse var så taggad så blev det en massa tugg på apporten. Däremot hade han sjukt bra fart och glädje i alla moment, haha! Det är min Bosse det!

När vi kom hem gick vi på promenad och passade på att träna lite externbelöning som han har haft jättesvårt med. Han har nog vilat sig i form för han lät faktiskt bli belöningen tills han fick lov att dra efter den! Filmade några korta sekvenser:

Jag är fortfarande lite osäker på hur jag ska lägga upp träningen detta år. Jag har ett tungt arbetsår framför mig samt så vill jag hinna med min egen träning något bättre i år. Jag kanske ska fokusera lydnaden på de små sakerna. Klicka in targetplattor, shaping och bara få till ett lugn kring platsliggning med och utan filt. Thats it liksom? I vardagslydnaden är det ju hundmöten och filtträning. Agilityn är kanske det jag ska satsa på detta år? Med att satsa menar jag då att starta i hopp... Och vad gäller barmarksdraget så går det ändå hand i hand med min egen träning... så det går ju av sig självt! Varför har inte dygnet fler timmar!? Att vara en pendlande heltidsarbetande mamma som tränar själv några gånger i veckan (minst 3 ggr/veckan) och dessutom aktiv hundägare kräver sin planering! Får helt enkelt sluta vara morgontrött (död) och börja träna morgonpass för att ha tid att köra kvällspass med Bosse. Eller hur gör alla andra i min situation?